Krilles blogg

Okej, förlåt att jag inte höll mitt löfte. Jag lovade förrförra veckan att jag skulle skriva något kul förra veckan, men det blev inte så. Varför kanske ni undrar då, men den frågan har jag inget riktigt svar på. Jag har grejat med så många olika saker att jag inte tagit mig tid att sitta vid datorn, och jag har heller inte haft någon direkt lust för att blogga.

Men att jag inte bloggat betyder inte att jag inte gjort något kul, har hittat på massa roliga saker, som till exempel förra helgen, då vi träffade Anna och Annas Morsa på Bryggeriet! För alla er som inte vet vem Annas Morsa är så kan jag bara säga en sak; synd för er!

Nä, nu blir det filmkväll, och resten av helgen blir det arbete. I och för sig kommer Ott hem den här helgen så vi kommer antagligen sitta uppe de 12 timmarna man har ledigt mellan passen och spela Ratchet and Clank, så att jag blir hur trött som helst på jobbet sen.

Var ett tag sen jag skrev sist, ber om ursäkt för detta, men jag har inte varit vid datorn någonting de senaste två veckorna. Och det märks, för min e-post är helt full, andra bloggar som jag följer har fullständigt svämmat över med inlägg sen sist och MSN har jag inte ens vågat logga in på än.

Men vad är det då jag har gjort under de här två veckorna som gått? Tja, lite allt möjligt. Som ni kanske minns var jag sjuk sist jag skrev, självklart har jag varit frisk ett bra tag nu, men det känns fortfarande i kroppen och man känner sig riktigt trött hela tiden och varje gång man ska träna känns det som en väldigt brant uppförbacke. Detta har också lett till att veckan som gått inte har varit speciellt spännande.

Förra helgen drog jag och några kompisar in till Uddevalla på fredagen, och kvällen började rätt kul på en förfest hemma hos William. Men sen gjorde sig min trötthet påmind och de andra verkade inte så pigga de heller, så det blev en väldigt lugn kväll när vi väl drog ut, men fortfarande helt okej.

Efter alldeles för lite sömn hade vi planerat att vi skulle dra ut till Göteborg på lördagskvällen, något som vi lika gärna hade kunnat strunta i. Alex som skulle hålla i förfesten hade skrivit högskoleprovet under dagen och var för trött för att dra ut, så det blev förfest på bussen i stället. När vi väl kom in till stan så var det någon (nämner inga namn) som fick för sig att vi inte skulle dra till stället som vi hade tänkt oss från början, så istället gick vi ut och letade nya ställen. Efter att ha stått i kö alldeles för länge utanför Bryggeriet drog vi bort till Chez Ami, där det var alldeles för mycket folk och för hög ljudvolym, så vi fortsatte leta. Till sist blev klockan så mycket att det var dags att åka hem igen, utan att vi direkt varit inne på något ställe. Men man kan ju inte lyckas varje gång, och det är ju alltid kul att träffa lite kompisar, även om vi var väldigt trötta allihop.

Resten av veckan har jag tagit det väldigt lugnt, sett på lite filmer, kollat på My Name is Earl igen såklart, och spelat det nya Zelda och klassikern Final Fantasy Tactics, som båda är ruskigt bra spel för övrigt. På onsdagen var jag förresten hemma hos Jesper och skrämde småbarn då hans lillasyster hade halloweenparty. Och så har jag jobbat så klart, hela helgen.

Nu ska jag i alla fall se på lite TV, sen är det dags att lägga sig då jag ska upp tidigt i morgon, jag ska nämligen på kurs hela nästa vecka. Jobbigt att jobba dagtid i en hel vecka som normalt folk, men det ska bli riktigt skönt att sluta klockan fyra på fredag eftermiddag istället för tio på kvällen. God natt på er, och nästa vecka ska jag skriva lite roligare inlägg, jag lovar!

Ok, det visade sig visst att jag inte var så bakis i går ändå, utan magsjuk. Det förklarade en hel del må jag säga, men det är inte roligare att må så här dåligt för det.

Även om det kan tänkas vara skönt att krypa ner i soffan med täcke och kolla igenom slutet av säsong 1 av Heroes, äta lite glass, lyssna på The Hives och spela lite Zelda var det ingen vidare när man mådde skit. Jag hade hellre varit på jobbet än att ha hög feber, frossa och använda hinken regelbundet, men man kan ju inte alltid få allt som man vill ha det. Jag hoppas i alla fall att jag kommer må bättre i morgon, så kanske jag kan skriva lite intressantare inlägg igen än det här.

.
Snabb sammanfattning av dagens händelser hemma i soffan.

Det blev ju som bekant ingen discobowling i går, men det blev en ganska kul kväll ändå. Tyvärr gick Emil och blev sjuk, nu när han för en gångs skull är hemma på Orust, så han kunde inte hänga med. Och så trodde vi att vi skulle förfesta på bussen då vi inte kunde hitta någonstans att ha förfest inne i Göteborg, men så till sist fick Jesper tag i Jenny, och vi hade en lite förfest hemma hos henne. På vägen dit fick vi dessutom tag i både Anna och Alex som bägge ville med ut sen på kvällen.

Jesper och Albin hade verkligen stenkoll på var förfesten skulle äga rum, så fråga mig inte varför de bestämde att vi skulle gå av vid fel hållplats. Men det var inte värre än att vi fick gå en liten extra bit, och vi tog ju trots allt rätt buss åt rätt håll, så vad fanns där egentligen att klaga på.

Då det var väldigt många 19-åringar med i går så bestämde vi oss för att dra till Gamleport, där var tyvärr ganska dåligt med folk även om vi träffade en massa norska tjejer senare på kvällen. Alex och Anna stannade i vanlig ordning ungefär tre minuter, sen drog de iväg till ett annat ställe. Ytterligare två ställen senare ringde jag och frågade vart de tog vägen, så jag och Ott drog bort till ett ställe som jag inte minns vad det hette. Det var riktigt trevligt för där gick att samtala utan att behöva skrika. Sen drog vi tillbaka till Gamleport fram mot natten igen.

Något som verkligen inte var likt mig igår var att jag glömde helt bort att dricka vatten, och åt gjorde jag väldigt tidigt på dagen. Det gjorde inte så mycket i går, men i dag blev det lite värre. Brukar aldrig må dåligt dagen efter, men efter mer än 20 timmar helt utan mat eller vatten blev kroppen lite chockad när jag proppade magen full med en buffé, så det misstaget gör jag nog inte om igen.

Vi får dra ut igen nästa helg, då är det förhoppningsvis lite mer folk ute. Under tiden får jag tacka alla för gårdagen!

Jag hade en diskussion med en annan person på Internet idag om tv-spel som motionsredskap. Personen i fråga tyckte det var vansinnigt att använda spel för att få motion och att det bara var för feta amerikanare och riktiga latmaskar. Hon hade testat spela Wii, men hon blev minsann inte det minsta svettig av att vifta med svärdet i Zelda, och att tvätta fönster i EyeToy var inte särskilt jobbigt det heller. Och där kan jag hålla med henne, Wii har inte särskilt många svettiga spel än, och många av EyeToy-spelen är inte särskilt fysiskt utmanande.

Men det finns så många fler spel än bara dessa som bjuder på fysiska aktiviteter, och de flesta av dessa är riktigt roliga. Jag har redan nämnt ett av alla EyeToy-spel, de är inte alltid så jobbiga men det finns exempelvis ett spel som heter EyeToy Kinetic, där man får en personlig coach som hjälper än att komma i form. Nike har varit med och utformat spelet, och det motsvarar verkligen ett riktigt träningspass då man varvar kameramomenten med styrketräning i form av armhävningar med mera. Man får även instruktioner att stretcha före man springer in i duschen, och självklart visar de på skärmen hur man ska göra och hur länge och så vidare.

EyeToy Kinetic kanske inte är ett så roligt spel rent underhållningsmässigt, det är däremot dansspelen. Dansspelen har ni säkert sett på Liseberg eller liknande ställen, och de finns ju som bekant även för hemmabruk. Ni vet spelet där det kommer upp pilar på skärmen som visar vart man ska trampa på en matta i takt med musiken som spelas. Detta är vansinnigt roligt, speciellt med ett gäng kompisar, och det är riktigt bra motionsträning också. Jag skulle vilja se den som kan spela det här spelet på de högre svårighetsgraderna en längre stund utan att bli helt genomsvett.

EyeToy Kinetic kunde personen på nätet gå med på att det verkade som ett skapligt motionsredskap, även om det i grund och botten var plagierat från träna-hemma-videobanden som var så populära ett tag. Men att dansspelen skulle vara jobbiga kunde hon aldrig gå med på, för att stå och stampa på fyra pilar kan ju omöjligt vara särskilt givande motionsmässigt.

Det var då jag bestämde mig för att plocka fram min gamla dansplatta här hemma, koppla in den till TV:n och spela in under tiden jag "dansade" till en låt, för att sedan lägga upp filmen på nätet. Så ta en ordentlig titt och se om det verkligen är en så dålig motionsform! (Det bör dock tilläggas att jag inte spelat spelet på väldigt länge, varav jag flaxar med armarna och ser allmänt konstig ut)

I veckan som gick fick jag det glada beskedet att två av mina bästa vänner kommer hem över helgen, det handlar om Ott som pluggar i Linköping och Emil som pluggar i Borås. Självklart måste vi hitta på något kul under helgen, och i går så kläckte Palle en riktigt bra idé, att vi går på discobowling på lördag kväll, för att sedan dra ut efteråt. Idag så skulle vi höra med lite fler folk som kanske ville följa med, och när allting såg som bäst ut var det bara ett litet hinder kvar, vi var oroliga för om det skulle vara fullbokat redan.

Dock var det inte det problemet som satte stopp för oss, utan en åldersgräns på 22 år efter klockan 18 på fredagar och lördagar, och med tanke på att ingen av oss är äldre än 21, och minst två bara är 19, känns det dumt att chansa. Nu vet vi inte riktigt vad som händer, men antagligen så drar vi bara ut någonstans i Göteborg.

Ska alla kunna vara med på discobowling får vi helt enkelt ta det under något lov då alla är lediga mitt i veckan, eller åka in mitt på dagen. Problemet är bara att loven inträffar inte alltid samma vecka i Linköping och Borås, dessutom är det några av oss som har jobb att gå till mitt i veckan. Det är jobbigt när en så här löjlig detalj ska sätta käppar i hjulet, men å andra sidan kommer jag säkert tycka det är skönt att slippa alla bråkiga 21-åringar på bowlingen när jag är 22.

Eller inte...

I dag har jag inte haft något vettigt att göra mer än att vila upp mig, så jag satte mig och grejade lite med designen här på bloggen under tiden jag väntade på kvällens avsnitt av Heroes. Det var ett bra tag sedan jag redigerade någon liknande kod senast så det tog lite tid, men till sist fick jag koll på vad allting stod för så jag kunde få allt att se ut som jag ville.

Som ni kanske förstår är jag ett The Hives-fan, och då deras nya skiva släpptes i dag (se föregående inlägg) blev jag lite inspirerad av dem och tänkte att jag gör en svartvit blogg, utseendemässigt då. Eller egentligen är det gråskala, skulle nog skära för mycket i ögonen annars.

Så vad tycks? Blev det bättre eller sämre än den gamla designen? Jag har egentligen ytterligare några saker jag vill ändra på, men det får vi ta någon annan gång.

I går hade jag en lång och ganska jobbig dag på jobbet, med möte på morgonen och mycket krångel på kvällen. Det kändes då extra gott när man möttes av ett trevligt paket i brevlådan när man kom hem sent på kvällen.

Det var The Hives nya CD, The Black and White Album, som låg där och väntade på mig, en skiva som jag sett fram emot länge nu. Och efter att ha lyssnat igenom den måste jag säga att jag gillar deras nya sound, även om det inte känns lika klockrent som när Tyrannusaurus Hives kom. Det är lite mer variation på det nya albumet, de sämsta låtarna är inte särskilt bra, men å andra sidan är de bästa låtarna riktigt bra. Det känns som att det är början på ett helt nytt kapitel i deras framgångsrika karriär, och i stället för att tappa några fans kommer de nog bara att få fler.

På tal om nytt kapitel så pratade jag med mina förra flickvän i dag. Och nu känner jag äntligen att jag kan slå ihop det kapitlet som har varit för att fortsätta på ett helt nytt, där Ninnie inte är med. Sorgligt kan tyckas men det är så livet går vidare, och jag är säker på att vi båda kommer få väldigt roliga liv i slutändan ändå. Jag har redan upplevt fler och bättre saker än vad många andra bara kan drömma om, och då är jag bara 21 år så jag har fortfarande hela livet framför mig!

Jag vill tacka för den här underbara tiden jag har haft med dig Ninnie under de här åren, den kommer jag aldrig att glömma. Lycka till i framtiden!

Nu var det ett tag sen jag skrev i bloggen sist, och det beror nog mest på att jag inte har haft något intressant att skriva om. Förra veckan gick nämligen mest på rutin, mycket träning, jobb och lite andra saker man var tvungen att göra. Det blev även lite nöje i form av filmtittande, serieföljande och bilspelande, vilket var kul.

Som ursäkt för att jag inte skrivit på ett tag kan jag dela med mig av en liten skröna, som självklart bygger på en verklig händelse. Det handlar om en jobbarkompis före detta arbetskamrats släktings kompis syster, som hade en farbror som fick höra detta från en av sina gamla jobbarkompisar, eller nåt i den stilen.

Det var i alla fall ett par som hade varit utomlands nere i värmen, och haft en jättetrevlig och romantisk semester. Självklart förevigade de hela semestern med massor av fina fotografier på dem och sevärda platser. När semestern tyvärr tog slut åkte de hem till Sverige igen, och skickade in sina bilder för framkallning (det här var alltså före digitalkamerans genombrott). En vecka senare kom bilderna på posten, och alla fina bilder de tagit blev lika bra som de hade hoppats på.

Vad de däremot inte hade räknat med var att där fanns massa extra bilder, som en tredje person hade tagit. Under tiden de varit och handlat, badat eller liknande, och lämnat kvar kameran på hotellrummet, hade en mörkhyad man tagit sig in på deras hotellrum och tagit kort med deras kamera på när han gjorde en del olika saker. Exempelvis stoppade han in tandborstarna som paret använde hela semestern i baken och fotade detta, och på den nivån var bilderna.

Snacka om att bli förvånad efter en annars underbar resa.

Söndag kväll igen och ännu en vecka har gått, en vecka med många positiva händelser och besked. Ett av beskeden är att jag fick tag på stuga uppe i Idre genom jobbet, så till vintern bär det av till fjällen för min del. Det ska bli riktigt kul, jag har i och för sig bara åkt skidor en gång tidigare i mitt liv, men det var roligt även om man inte kunde åka i speciellt svåra backar.

Annars har det inte varit några direkt stora händelser i veckan, har ju trots allt jobbat eftermiddag onsdag till fredag så att träffa kompisar då var ju inte på tal. Däremot kom Jesper, Albin och Stina över på besök i går kväll. Tanken var att vi skulle damma av dansplattorna och släppa loss, men Albin hade spelat fotbollsmatch precis innan och var helt slut, och Jesper var lika lat som vanligt så det blev inget steppande igår, tyvärr. Men vi hade rätt så kul ändå, med massa Guitar Hero, Bomberman och My Name is Earl.

Nästa vecka blir det nog bio eller något annat kul. Och så ska jag försöka hälsa på Anna, som förresten fyller år idag, grattis! Ännu ett år närmare pension, haha.

Har du tänkt på hur oerhört stressade vi människor är i dag? Folk springer in i väggen och blir sjuka på grund av att de har för bråttom, vissa prioriterar bort familjetid för att avancera på jobbet och andra blir sönderstressade av att vara med familjen. Och alla har vi hela tiden ett mål, eller flera mål. Ja, så många mål att vi lätt tappar fokus på vad som är viktigast och när det ska vara uppfyllt, något som oftast slutar med att vi inte lyckas uppfylla ett enda när vi kunde lyckats jättebra om vi bara haft lite färre mål. När vi misslyckats med en sak frågar vi oss sällan vad det beror på, istället sätter vi upp ännu fler och svårare mål.

När stannade du upp för att se var du befann dig i tiden senast? Eller har du för fullt upp med att se vart du befinner dig om en dag, en vecka, en månad eller ett år? Brukar du stanna upp och njuta när du lyckats med ett mål, eller är du för upptagen med att sätta upp nya?

Jag hör ofta meningen "jag hinner inte", jag har själv använt den frasen många gånger. Men nästa gång du hör den meningen ska du fråga "varför så stressad?". Du ska fråga personen med platt näsa varför han eller hon sprang in i väggen, och du ska kräva ett ordentligt svar, för oftast kan personen inte svara på frågan själv. Varför springa igenom hela livet när man kan promenera och ta sig tid att hälsa på alla man möter på vägen? För det finns alltid en nästa buss man kan ta, och det är värt att komma en timma för sent om man haft kul under tiden man väntat.

För det är det som är viktigt här i livet, att leva här och nu. Hur kul är det till exempel att se den där nya storfilmen du väntat på så länge, om du bara kan tänka på hur kul det ska bli att se uppföljaren om ett år?

Nej, nu får du lugna ner dig. Visst är det roligt att springa men du får inte glömma att vila emellanåt, och njuta av hur kul du har haft det i ditt liv.

När man jobbar på ett företag med så många anställda som jag gör stöter man på många minst sagt märkliga personer, och man får höra om minst lika många som jobbat där tidigare. Man får stöta på allt ifrån personer med lite smålustiga vanor till fullständiga galningar som inte begriper var gränsen går för vad man gör och inte gör. Fördelen med detta är att man får höra väldigt många roliga, och tragiska, historier om vad folk har hittat på under årens gång.

Till exempel var det en person som så många andra alltid hade med sig bröd och pålägg till jobbet, och det är inget konstigt med det. Men så upptäckte han att någon annan hade tagit av hans leverpastej utan att fråga, första gången fick det väl gå vägen, även om han inte gillade det. Men när någon fortsatte stjäla av hans leverpastej flera dagar i rad fick han nog, och det var dags att hämnas. Så, vad gjorde människan? Han köpte ett paket råttgift som han blandade med leverpastejen, la tillbaka leverpastejen i kylen och sen fortsatte han arbeta som vanligt. När det sedan var dags för lunch kom han tillbaka till fikarummet, och efter en stund var det en av hans kollegor som började få otroligt ont i magen. Kollegan med magont blev blek i ansiktet och helt genomsvett, det märktes med en gång att han inte mådde bra. Då gick ägaren av leverpastejen fram till sin kollega och skrek "där fick du din jävla snåljåp!"